There's nothing i can do that can't be done


Smärta.
Sprids.


Ensam hemma

Jag stiter ensam hemma hos Knegg i hans mjukisbyxor och slösurfar. Funderar på att kanske gå och köpa lit chips och lådsas att det är fredag.
Eller helt ensam är jag inte, hans pappa sitter ute i vardagsrummet och koller på sport. 

Har precis varit och handlat chips och cola.
Så nu äter jag chips, har hans mjukis, dricker cola och spelar lite diablo.
Enda skillnaden på mig och Knegg just nu är att jag dricker cola light och inte vanlig cola.
Att jag har tagit en paus för att kolla på Big Brother och att jag inte har en snopp (eller att jag int er en man).

Ganska mysigt är det att vara här. Men det gör ju inte saknaden efter honom mindre precis.
Men nu är det bara ca tolv timmar kvar till jag kan krama honom igen!
Första gången på 10 dagar som jag får höra hans fina röst, för han har inte haft möjlighet att ringa.
Fan vad jag längtar, helt obeskrivligt.

Om du är rädd för att släppa till!


Här kommer några tips för er tjejer som är rädda att släppa till det för lätt på dejten, festen eller klubben.

1. Ha läppstift på dig. Detta minskar risken för att du ska kasta dig över första bästa och börja hångla när vinet börjar kicka in.

2. Raka ej musen eller benen. För mig är detta det bästa sättet. Vem vill sära på benen näe man ser ut som en mindre viking down there?

3. Ha mens.


Pinsamt onyktert minne


Jag satt och pratade med en kille och frågade var han kom ifrån, jag är från sverige var då svaret. Såklart. Men eftersom att jag såg att han inte hade "svenne utseendet" så var jag inte nöjd med svaret. (har i och för sig haft fel för mig innan och kallade en kille blatte (på skoj!) som tydligen var helt svensk) men men!
Istället för att fråga denhär killen var hans föräldrar kommer ifrån frågade jag:
"men var kommer dina MORFÖRLDRAR ifrån."
Utsäkta lilla söta Lin. Morföräldrar? Sen när började du använda det ordet?
Killen jag pratade med undrade nog också. Dock minns jag inte vad han svarade, eller var han kom ifrån. Men de kom från något land i mellanöstern i alla fall. Om jag inte hittat på det också.

Alkohol får tydligen mitt vokabulär att öka något otroligt, bakåt i tiden.
Vet inte om jag ska vara tacksam eller ha ångest över att jag inte minns resten av samtalet..?


Orkar inte

jag orkar inte tjata mer
Men hur kan du tro att saker ska bli bra
Om det bara är jag som får kämpa
Ibland måste man göra saker som känns jobbigt
Konstigt
Men jag orkar inte kämpa mer
Det gör både ont och känns skönt

Är jag inte värd att kämpa för




När du (jag) inte mår helt hundra


1. Ta en dusch. Om du är ledsen, svårt att andas av olika anledningar hjälper detta otroligt mycket. Man slappnar av, kommer att tänka på något annat och blir ren samtidigt.

2. Sätt på dig sköna kläder och sätt på någon film, serie eller musik du gillar.

3. Gör bara saker som du vill göra. Jag brukar skriva dagbok, för att få ut alla dumma känslor som bara du förstår dig på, måla naglarna och ha Sex and the city.

4. Gå en promenad om du känner att du har svårt att sitta still. Frisk luft är alltid bra. Annats funkar det också utmärkt att städa, gråta eller skrika också.

5. Andas. Ta det lungt. Det löser sig tillslut. Ät en glass, smörj in fötterna och gå och lägg dig tidigt. Förhoppningsvis är morgondagen bättre.

Nu ska jag försöka andas och kanske gråta lite. Men det får man lov.


What happends when you became the main source of her pain

God morgon.
I förrigår på jobbet kände jag hur näsan rann och att jag kände mig lite matt. Igår vaknade jag oxh kunde knappt andas och hostade igen, försov mig till nationella. Fyfan vad jag mådde bajs. Fick tid kl 14.00 på vårdcentralen och pappa var snäll och körde mig. Jag var beredd på att slå läkaren om de inte gjorde något riktigt och sa va det var med mig! 3,5 månads hosta och andningsdvårigheter har gjort mig arg och nära till ångest och panik många gånger. Det är bara att det inte går att få det, för då får jagmer hosta och svårigheter med aningen. Så jag får vara tyst och känna hur det kliar i uti mig av ledsenhet och ångest.
Läkaren lyssnade en minut på mina lungor och sa att han nästa. Var helt säker på att det var astma. Jaha? Ett litet leende men samtidigt ledsenhet for över mig. Skönt som fan att veta vad det är men samtidigt.. Varför har ingen annan läkare sagt detta innan till mig?
Efter det fick jag andas i en sån apparat som är på bilden under, första gången rosslet i lungorna inte försvann helt.
Sen blev det mitt minst smärtsamma blodtagning ever, berömde tjejen att hon var duktig (armvecket brukar kännas ganska mycket) jag tror hon blev glad. Jag ska bli testad och se om jag är allergisk mot pälsdjur, pollen (eller polen som läkaren sa och jag nästan inte kunde hålla mig för skratt, kvalster och mögel.
Blev hemsickad med ett recept på bricanyl oxh pulmicort.
For hem till Knegg och sov, grät och fick glass. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom.
Sen fick jag panik och grät och kunde inte andas och bricanyl hjälpte inte och jag hostade och allt. Kneggs mamma Ann blev sjukt orolig och höll om mig och sen lånade Knegg mig pengarna till medicinen OCH körde mig hem. Jag hade aldrig klarat mig utan honom, han är en fantastisk människa (även om han går på mina nerver ibland) som jag aldrig vill förlora ur mitt liv. Aldrig.
Det var min dag igår, därför dålig uppdatering.


VARFÖR?!

Saker jag inte kommer ihåg som jag vill komma ihåg:

1. När Knegg sa att han älskade mig första gången. Vet exakt när det var men inte var?

2. Hur blev jag och Emil (första pojkvännen) tillsammans?!?!?!?! Kommer verkligen inte ihåg

3. Varför var jag tillsammans med en kille i två veckor som jag tyckte var jätteäcklig?

4. Hur kunde jag vara så elak mot honom? (Sa att han var forever alone o att jag aldrig gillade honom. Han har adhd o höll på att slå isönder en busskur då. Hahahaha... Ond.)

5. Varför försökte jag en gång stjäla en häst?

6. Varför fick ha för mig att dricka 3 liter vin en gång? Eller sova hos e annan fuloäcklih kille?

VARFÖR?!


Det har uppenbarligen fötts ett barn och inte ett kön


Hen.
Ett pronomen som har blivit en stor debatt i samhället just nu.
Sitter och klickar runt och läser olika artiklar om ämnet och här kommer en artikel jag tyckte var
lite rolig och väldigt ironiskt skriven.


De fick en hen!


Jag tycker att ordet hen är helt otroligt bra. Min första tanke var hur bra mycket finare texter kommer att se
ut om man slipper att skriva han/hon eller h*n. Att byta ut detta mot hen tycker jag är skitbra.
Jag kan inte riktigt ta sida än på vad jag tycker om att människor föder barn och sen inte vill berätta könet,
då jag är alldeles för nyfiken av mig och hade nog blivit tokig om t.ex min mamma hade fött barn och jag
inte fått reda på könet.
Men en sak har jag klart för mig. Alla är vi olika och alla får vi ha olika åsikter. Jag tycker dock att det är
pinsamt med folk som kastar ut sig fula ord om människor som vill bli kallade hen och tycker att de är
äckliga och att de är dumma i huvudet.
Mitt liv mina val!


Ordet bryter upp systemet och gör att vi måste ta ställning för något, och vi tycker ofta att det är jobbigt när något förändras.

Detta citat plockade jag upp här.

Typiskt svenskt eller bara typiskt människan tänker jag direkt. Människan är inte bara konflikträdd
utan även rädd när något förändras. Detta inte bara om när små ord som flinkar in i svenskaspråket som hen,
utan även när julen inte firas när den ska eller när favoritprogrammet på tv bytar tid.
Men det är en viktig fråga och det måste diskuteras.
Det handlar inte bara om hbt och feminister utan ett helt land. En hel värld. Det finns många människor
som lever där ute som är förrvirrade och som längtar efter att kunna identifiera sig med någonting annat än Det.
Att bli kallad hen istället för det tror jag gör att man känner sig mer som en människa än ett objekt.

Vi har kunnat acceptera människor som har offentligt sex, människor som gifter sig med eijfeltornet och pojkar som klär ut sig till flickor och vice värsa. Så varför kan vi då inte acceptera om en människa vill kalla sig hen istället för han eller hon?

Jag personligen hoppas i alla fall att ordet blir accepterat i samhället och att det inte glöms bort.
Jag tror inte att detta hjälper jämställdheten, men det gör att diskussion börjas och att man (förhoppningsvis) tar upp frågan mer.
Han och hon är långt ifrån jämställda. Och jag tror att hen kan dra de båda könen närmare varandra.


Boken som satte igång debatten.

Smida planer!


Idag ska jag börja att smida planer om framtiden. Och inte bara min framtid utan även andras.
Jag är så trött på människor som är trångsynta och som inte kan se saker ur andra vinklar.
Människor som säger att det är lönlöst att skänks pengar eller göra en god gärning.
Men det är det inte. Även om Kony 2012 inte var sann så fick den mig att tänka efter.
Vad gör JAG egentligen. För det budskapet är sant i alla fal. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
Så nu är det dags för mig att ta saker i egna händer. Jag ska inte sitta och se på när världen gå under med dåligt samvete. Jag ska göra det bästa jag kan för att göra något! Jag ska göra sånt jag brinner för.

Ingenting är hopplöst. Allt går att ändra på.

Det är sant.
Man måste bara tro på det också.
Och det hjälper inte att sitta på sin feta röv och
Glo på big brother som jag gör.
Nu är det dags för mig o min röv att gå ut i samhället och sprida lite lycka till folk som inte har det så bra som jag.

Sådeså!


Hur livet är

Just nu går livet i ett.
Måndag till fredag går jag i skolan och det går hyffsat bra. Än så länge har jag gjort alla läxor och förhoppningsvis klarade jag av provet i matte jag gjorde i onsdags. Är otroligt nyfiken på hur det gick. Men jag tror faktiskt att jag klarade det.
Andra ämnen som går bra är naturkunskap och religion. Min religionslärare är så himla bra att jag hade velat ha henen i alla ämnen, lär mig så mycket att det snurrar i huvudet när lektionen är slut.
Engelska B är lite av en besvikelse, det är samma sak varje lektion och jag saknar att kunna prata mer och mindre genomgång av tråkiga verb. Mer läxor i det ämnet hade inte suttit fel iheller.
Svenska C... Ja, har sån otrolig "ångest" över att jag ska ha tal på tisdag och har inte skrivit någonting. Jag har verkligen INGEN aning om vad jag ska prata om. Det blir väl att sitta hela söndagen med en klump i magen och skriva ihop massa skit om varför det skriftiliga språket är annorlunda från talspråket.  AAAHHH.
Funderar på att hoppa av...
På helgerna gör jag inte så mycket. Antingen jobbar jag eller så ligger jag hemma med pappa, anna och syskonen och kollar på tv. Big brother i fokus. Såklart.
Men idag ska jag faktiskt till en vän och dricka lite. Är inte så sugen så den lilla vodka jag har kvar efter jag och Mathilda hade en tjejkväll får räcka. Kanske den glutenfria ölen jag fick av pappa också!
Sen blir det att sova hos Knegg.
Han är typ den enda personen jag umgås med för tillfället. Den enda som orkar med mig och mitt skitsnack om absolut ingenting.
Har börjat gå ut och gå lite då och då längre rundor med Chilli också. Ska nog göra det senare idag också. Är ju så otroligt vackert väder.
Saknar att se era kommentarer, men eftersom att Blogg.se appen inte vill att man ska kunna kommentera när man bloggat från mobilen blir det inte så.
men nu sitter jag vid en dator så om det är något kärleksfullt eller fint som ni vill skriva till mig är ni hjärtligt välkommna.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, fixa mig och sen ska jag se om jag orkar mig ut på en promenad i det otroligt härliga vädret ♥
Ha en underbar dag. PUSS

Vill se ur betraktarens ögon


Ta på mig.
Va i mig.
Ryck ur mig.
Mina inälvor.

 


Ett misstag


Alla gör vi misstag. Men det bästa är att vi faktiskt kan lära utav dem och använda de erfarenheterna till något bättre. Gör hellre misstag och lär dig utav dem. Än att inte göra några misstag alls och inget lära.


Kaffe med sojadryck i


Somnade vid tre tiden inatt. Jag vaknade klockan elva och hade missat en timme av min tvättid. Som tur var så hade ingen bokat tiden efter mig så det gjorde inget att jag hade tvättstugen 44 minuter längre än vad som står.
Hela morgon har jag känt ett tryck i bröstet, som en hand inuti som trycker runt organen hårt, vackert, hatiskt.
Men det är okej, kanske kan promenera bort det. Klockan är inte ens två och jag har fortfarande sovfrisyr och är bhlös. Som tur var är det ingen som ser mig nu. När pattarna slänger.
Kokade precis lite vatten, i med pulverkaffet och en klick sojadryck. Jag köper sojadryck för jag dricker inte så mycket mjölk så den hinner bli gammal, denna varianten håller längre och är lite sötare. Perfekt till havregrynsgröt om ni frågar mig.
Varje gång jag hör någon eller mig själv säga att mjölken har gått ut så hör jag mammas röst i huvudet: "Var har den gått någonstans?" Och sedan min egen: "På en fest antagligen." Förstår inte hur folk inte kan tycka om det skämtet, det är ett skämt som alltid är inne. Jag älskar dig mamma.



-


jag bara önskar att du hade sagt orden det kommer att bli bra. då hade jag nog trott på det.


Anonym


Jag gick helt inne i sina egna tankar när dörren till puben på hörnet öppnades och en tant i stor röd dunjacka snubblade ner för trappstegen. Om det hade varit en film hade hon stött i mig och jag hade bett henne att hålla käften. Tittat på henne med ska du dö blicken och sedan gått vidare, fast tankarna var sedan länge borta och bara den där jävla filmen spelades om och om i huvudet. Detta måste skrivas ner.
In i lägenheten sparkade jag av mig skorna och hängde slarvigt upp min rutiga skjorta så att svettlukten kan fladdra av lite till imorgon. Telefonen ligger i fönsterkarmen och jag trodde verkligen att jag efter att ha varit borta trettio minuter skulle ha i alla fall ett missat sms. Fast vem ska jag ljuga för. Jag trodde och ville ha minst 3 sms och 2 missade samtal. Men som vanligt är det inte en film jag lever i.
Ibland glömmer jag bort det, det är konstigt. Jag tror att alla mina problem i grund och botten handlar om det. Jag vill att livet ska vara som i en film. Med en bra början, något drastiskt händer lite efter mitten och sedan efter det ska den sluta med en stor fet hollywood kyss. Jag har fått det en gång. Jag var tvungen att blinka många gånger för att ta bort tanken av att mitt liv var en film igen.
Jag gör mitt liv mer dramatiskt än vad det behöver göra. Det är ganska jobbigt faktiskt.
Ibland kommer jag på mig själv med att prata med mig själv när jag sitter på toa, om helt irrelevanta saker egentligen. Lådsas att jag har en tv show. När jag sitter och dricker mitt te i sängen tänker jag hur jag skulle ha filmats och vad för musik som skulle ha spelats.
Sista tiden har det varit extra mycket. Kanske är det för att orka hantera vardagen, jag vet inte riktigt. Jag bara vet att det måste sluta. Jag måste gå och prata med någon, någon som kan ge mig starka starka piller mot filmhittepåandet.

//Anonym

Dagens tanke




Om ni vet berätta. Är sämst på att googla.

oss från allt. ifrån allt. ta oss.


låt mitt kött ruttna bort.
slicka på min hud.
säg att du älskar mig.
jag vill ha bekräftelse.
slå mig. döda mig.
snälla låt mig blöda.
fingrar i din hals.
min toalett ser ut som ett monster.
för många ord.
för få tankar.
ät min kropp.
hata mig.


(bild från 2008)

jag har i alla fall täcke och kudde

Ibland glömmer jag bort hur bra jag egentligen har det.
Jag är en 20-åring som har en egen liten (litenliten) lägenhet, jobb & det viktigaste av allt så är jag självständig och behöver ingen annans hjälp att överleva än min egen.

Det var nu precis jag kom på mig själv med att vara missnöjd över det jag har., för att någon annan hade det bättre än mig. Men så är det väl alltid? Ska man varje gång något bra händer en tänka att någon annan har det bättre och är bättre än en själv? Ska jag varje gång jag får lön tänka att jag inte är nöjd för att någon annan har fått mer pengar? Det funkar ju inte. Då kan jag ju lika gärna sluta att leva och bara lägga mig under en gran och leka kotte.

Jag kommer aldrig att bli eller vara bäst, så är det helt enkelt. Men om jag jämnför mig med mig själv så kan jag vara bäst. För jag har kommit långt om man jämnför med mig själv för några år sedan. Och om jag vill jämnföra mig med någon annan kan jag ju göra det med de som har det sämre och vips är jag ju skitrik och har till och med (hör och häpna) ett TAK att sova under om nätterna. Till och med täcke och kudde. Jag har till och med råd att RÖKA upp mina pengar och köpa kläder varje månad. Och det mina människor är LYX. I alla fall för en ganska stor marijoritet i världen.

Så varför sitter jag här och är avundsjuk för att en jag vet får en lägenhet för hur mycket pengar som helst och jag sitter där med min skitna studentlägenhet i namn cellen? Varför sitter jag här och är bitter för att jag inte har ett bättre jobb utan att anstränga mig?

Nä. Dags för mig att lägga av med det tramset, för jag kommer ingen vart med att tänka negativt. Så varje dag från och med nu ska jag skriva om saker som gör att jag blir glad och vad jag är tacksam över.

Jag menar. Jag har bott hemifrån sedan jag var 17, jag har faktiskt människor och släkt som älskar mig för den jag är, jag har en lägenhet, lite jobb och alla möjligheter i världen till att bli och jobba med precis vad jag bill. Skaffa mig en utbildning. Vad jag nu ska bli är bara ett lyxproblem.

Men ett mål jag ska sätta upp är att sluta jämnföra mig med andra
, för då kommer jag ju aldrig att bli lycklig. Och det är ju det som jag tror att alla innerst inne vill bli. Lyckliga och glada. Fria.


Buddha. han viste saker han

p.s läste precis igenom texten och den är ju katastrof svår och komplicerad. men orkar inte göra om
allt just nu. hoppas att ni förstår budskapet i alla fall

hur ska man ha tid?

Jag sitter i Nature butiken och är trött. Inget socker eller kaffe i världen kan få mig pigg just nu.
Mina dagar ser ungefär ut såhär denhär veckan: Jag går och lägger mig runt tolv tiden. Sover till ca 8.00-80.30. Äta, fixa mig, cigg & ut med hunden. Sen cyklar jag hit och öppnar butiken 10.00. 18.00 Stänger jag butiken och cyklar hem, ut med hunden, äta mat, tv & sen sova.
Jag somnar som en stock och har varken tid eller ork till att städa, läsa eller ens duscha ibland (vilket jag tvingar mig till såklart)

Detta är ungefär vad de flesta människor gör. Fast med BARN!

Om jag nu ska skaffa barn när jag blir stor. Hur fan ska jag orka ta hand om ett barn när jag väl kommer hem runt fem sex tiden på eftermiddagen? Då blir det inte bara promenad med en hund och glo på tv. Utan lägg till blöjbyta, läxläsning, prata vid middagen (!!), vara rolig, inte tappa humöret, duscha barnen, be dem städa sitt rum, lägga barnen, kanske även klia dem på ryggen och läsa en bok.
SEN kan jag gå och göra vad jag vill.

Hur fan orkar ni vuxna?!
(som är lite mer vuxna än 20 då, för tydligen räknas ju jag som vuxen)

Jag orkade knappt ha en katt hemma hos mig för att jag kände att det blev för mycket att göra (tömma kattlådan och ta upp nytt vatten varje dag). Ja vist det kommer antaligen att finnas en pappa också. Men han jobbar väl antaligen så mycket också. HERREGUD! Fattar verkligen inte hur man ska ha tid och ork.
För tänk så vill jag ut och gå fem timmar? Då kan jag inte det för barnen är hemma och sover och är mörkrädda och vågar inte vara hemma själv. Fml.  Tänk så vill jag träna på gymmet tio på kvällen. Nej då kan jag inte det! För då vill ungjäveln ligga och mysa i soffan och titta på en film tillsammans med sin mamma.

Usch, bara tanken får mig att rygga tillbaka. Jag tror att om jag ska orka städa och ha barn + jobba 8 timmar så ska jag ha minst 3 män samtidigt och vara ledig varannan vecka.

Jag lägger nog barn idén på hyllan ett tag och låter den stanna där minst 5 år.



sålänge får jag njuta av att vara ung. (ca ett år gammal bild)

Tidigare inlägg
RSS 2.0