Onda ögon och svidande kinder

Hatar hur allt kan vända.

Hatar när man vet, men inget kan göra.

Hatar att vara ensam nu.
Vill bli tröstad, ligga på någons arm och gråta.

Hatar när man blir missförstådd.

Jag hatar så mycket, känner hur allt bara rinner ur mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0