Bestäm dig hur du vill leva ditt liv. Du har bara ett



Varför är det så svårt att uppskatta det man har när man väl har det? Varför ska det alltid vara när det är förbi eller när man har förlorat det man har som man upptäcker hur bra allt egentligen var? Och till och med nu. När jag knappt vet om jag har någonting så vet jag att jag saknar tiden då jag hade något. Det var så längesen nu, känns det som. Jag längtar efter nästa chans. Jag längtar att få ta tag i chansen och hålla mig fast vid den, uppskatta den som jag aldrig har uppskattat någonting förut. Jag ska aldrig släppa det. Och om jag väl släpper taget ska jag minnas det i mitt hjärta föralltid. Det ska vara kvar där. Stanna kvar föralltid.

Nu när jag har förlorat allt som är viktigt för mig. Så vet jag att jag vill minnas dem ändå, fast att de gör ont. Även om jag sitter ensam hemma i min säng och har ont i kroppen. Så vet jag att det är bra. För allt det är viktigt och bra. Det är bra att skriva ner något också. För jag käner mig lite stolt nu. Att jag faktiskt lyckats skriva ner någonting även om jag inte ens kan rensa mitt huvud från tankar. Jag är en tjej med många ord. För många ord. Och det var du som gjorde att en del av mig slutade att känna. Jag hatar dig för det. Jag älskar dig för det. Men jag är inte som jag var. När ska jag bli hel igen?

Oroväckande. Men jag orkar inte gråta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0