ingen förstår

Ingen fattar hur jag känner eller vill känna någom ynka empati för min del.
Snälla det är allt jag kräver. Allt är faktikst inte mitt fel.
Även om vet vet att mina tankar är cpskadade och att jag är
ganska värdelös from time to time. Men allt jag behöver är
en hand, kanske ett öra som jag kan visa i ibland.

Ingen vill veta hur jag egentligen mår, det är bara
att prata bort. att glömma för du skulle ändå inte förstå.
Gud vad jag hatar att vara så fast i vad du tycker.
Jag vill rymma, jag måste bort. Slita mitt hjärta i stycke.
Ingen fattar, har ett tycke, tycker att jag gnäller jättemycke.
Men vad ska jag göra om jag fakiskt känner såhär?
Struna i mina känslor för att dom bara är till besvär?


För det värsta jag vet är äckliga fasader.
Åh vi mår så bra och jag är lycklig jag har alla tankar under kontroll.
Så är det inte bättre att jag får säga precis vad jag vill? Inte lådsas, inte
sluta gråta utan att bara få ur mig allt i några rader?

Fuck off. Allt gör mig så arg. Som jag sagt innan.
(p.s jag ska gömma mig här tills allt känns bra igen)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0