au revoir



Nu är min pojkvän påväg bort från mig. Jag hoppas att han inte kör vilse och jag hoppas att hans bror tar väl hand om honom. Nu kommer den längsta persioden hitills att vara 2 veckor innan vi ses igen. Det känns otroligt jobbigt men jag vet att vi klarar det. Vi har ju inte varit tillsammans i (snart) 14 månader för ingenting.
Och nästa gång vi ses så kommer jag att ha en egen liten liten lägenhet som han ska hälsa på. Och en massa pussar på lager. Mina ben kommer trassla in sig i hans och jag kommer antagligen att råka mysa ihjäl honom.

Är bara lite extra ledsen just nu för att det är jobbigt med förändring, jag har nackspärr i halva nacken och jag har sovit så jävla dåligt. Pricken över i:et är då som sagt att min man även reser bort och inte kan trösta mig!!

Nu ska jag ut med mitt te på balkongen och läsa i min bok och kedjeröka tills jag spyr. Kanske äter jag lite också. Ja det är nog dags för lunch nu. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0